pingufunderar

jaha. då satt man här igen...måndag kväll i soffan. på tvn är ullared på och fanny frågar mig var tionde minut när vi ska åka dit. hon tittar på mig med hundvalps ögonen som ingen kan stå emot.
jag tittar ner i golvet och svarar nej. nej nej och åter nej, det blir aldrig något ullared för dig. det skulle vara för att får träffa morgan på lagret. som tror att folk som inte har haft det så lätt på jorden får det bättre i himmlen. morgan får det bättre sen skulle jag vilja säga.

valde konsert igår istället för jurassic park 3. mycket nöjd med mitt val. the temper trap är ju helt fantastiska men. ja folket, det finns ett men med i bilden. problemet med hela konserten är att sångaren, fantastisk röst, fantastisk man. trodde jag. han påminner mig lite om enrique iglesias på utseendet. och hans händer under gittar fria låtar...ja dom påminde om mig själv under en söndagskväll med peter jöbacks "när guldet blev till sand". hur är det möjligt att en man som gör så bra musik klarar av att vara så töntig men jämna mellanrum. ja jag ställer mig frågande.
men basisten rockade loss som ingen annan och stjal en plats i mitt hjärta. den som hade en långhårg basist från melbourne i sitt vardagsrum som på beställning skulle rocka och skaka på rumpan skulle nog dö lycklig. eller vad säger ni?

har precis sett en kvinna börja gråta för att hon fann sin borttappade kundvagn på ullared och boris sjungandes diggeloo. boris är vd på ullared.
hur gamal är jag egentligen...?